FansOfBieber! ♥

Previous:

"Men du då? Varför är du här?" frågade jag honom.

"Både min mamma och min pappa var missbrukare. De brydde sig inte om mig eller min bror, han var 2 år yngre än mig.. Vi bodde i en källare. En dag kom min pappa hem full, drogad och han var verkligen förbannad.. På vad vet jag inte men han tog iallafall ut det på mig och min bror. Det började med att han skrek på oss men det övergick till slag och sparkar. Min bror var 8 då och jag var 10. Det är det tydligaste minnet jag har av min pappa, hur han trycker sina smutsiga händer runt min brors hals till han inte andas mer, det glömmer jag aldrig. Jag var livrädd. Efter det sparkade han mig i huvudet och stack, antagligen i tron om att vi båda var döda. Efter det har jag aldrig sett honom. Kort efter det tog mamma en överdos och hon dog hon med. Då var jag helt ensam. Jag visste verkligen inte vad jag skulle göra, jag var ju bara 10 år och visste ingenting. En dag gick jag iallafall ut för att leta efter mat och det var då jag träffade Kris, hon var så snäll och tog med mig hit, gav mig mat, värme och kläder. Jag hade inte klarat mig utan henne." Nu grät Damon med.

"Kan du stanna här inatt? Jag vet att vi nyss träffats men jag vill bara inte vara ensam." frågade jag honom efter en stund.

"Jag stannar." viskade han tillbaka.

Att gråta tog verkligen på krafterna. Jag var jättetrött.

"Godnatt, vi ses imorgon." viskade Damon.

"Godnatt." svarade jag innan jag somnade.

 

 

3 ÅR SENARE

“Ahh, Damon! Snälla kasta inte i mig!” skrattade jag för full hals hängandes över hans axel.

Cara, Nick och David stod jämte och höll på att kissa ner sig av skratt de med.

Vi var ensamma på stranden, alla barnfamiljer gick hem runt 7 och resten hade gått hem när det började mörkna. Förutom vi då, klockan var nu runt halv 3 men vi var fortfarande kvar. Det var inte kallt eftersom att det var mitt i sommarn.

David lyfte upp Cara på sin axel med så nu var det Caras tur att tjuta.

Damon börjar gå ut på bryggan och David följer efter med Cara.

”Neeeeej snälla Damon släng inte i miiig!” försöker jag men han skrattar bara.

”Tyvärr babe, jag är inte så snäll idag..” säger han när han kommit längst ut på bryggan.
David ställer sig bredvid Damon och Cara hänger där bak precis som mig. Jag ger henne en skräckslagen blick när hon pekar framåt. Där står Nick och tecknar till oss att vi ska vara tysta. Då fattar jag vad han ska göra.

”Nu kan du bli lite blöt älskling” säger Damon och skrattar.

”Du med!” skrattar jag samtidigt som Nick springer fram och puttar i både Cara & David och mig & Damon.

När vi kommer upp till ytan står Nick på bryggan och viker sig av skratt.

”Det där var du inte beredd på va?” säger jag till Damon och skrattar så mycket att jag håller på att dränka mig själv.

”Har du lite problem med att bottna här älskling?” skrattar Damon och lyfter upp mig.

Cara och David springer upp på bryggan och kastar även i Nick, Cara skvätter ner David och David skvätter ner Nick. Nu har tredje världskriget börjat!

”Tur att vi inte är med i det där:” skrattar Damon och kysser mig. Hans händer glider ner från min rygg till min rumpa som han försiktigt klämmer på under vattnet.
Vi avbryts av att Cara kommer och skvätter vatten på oss. ”Kom igen nu tråkmånsar!”

Jag skrattar och ger Damon en snabb kyss innan jag simmar in och deltar i kriget.

-

2 timmar senare, klockan halv 5 är vi tillbaka på barnhemmet. Tur att dom inte har så stränga sovtider på sommarn, då skulle vi vara körda.

Cara & David går in på sitt rum, Nick på sitt och jag & Damon på vårat.

”Jag är iskall, jag tar en dusch.” säger jag till Damon och går in på toan.

Jag tar av mig mina blöta kläder och slänger dem i den vita tvättkorgen i hörnet.

Jag kliver in i duschen och sätter på det varma vattnet. När jag håller på att skölja ur schampot hör jag att dörren öppnas och att någon kommer in.

”Är det du Damon?”

”Jaa babe, vem skulle det annars vara?” skrattar han och kommer in i duschen han med.

”Ehh, vad tror du att du gör? Jag var faktiskt här först!” skrattar jag och spolar vatten i ansiktet på honom.

”Vi kan la dela? Jag är också kall!” tjuter Damon när han får vattnet i ansiktet.

”Okejdå! Men bara för den här gången!” skrattar jag och drar in honom i en kyss.

Han flyttade ner sina händer till min rumpa och lyfte upp mig samtidigt som jag särade mina läppar och lät hans tunga glida in i min mun. Jag drog mina händer genom hans hår och han förflyttade sig från munnen ner för halsen.

                        

-

”ALLYYYYYYSSA, DAMOOOOOOON, klockan är 10! Ni måste gå upp!” ropade Cara genom dörren samtidigt som hon bankar på den.

”Jaa, vi kommer snart!” svarade jag och gick upp och tog på mig morgonrocken.

”Vi går ner till frukosten så länge! Skynda er!” ropar hon tillbaka.

Jag skiter i att svara och hoppar istället på Damon. ”Vaaaaaaakna babe!”

”Jaa jag är vaken!” skrattar han och slår till mig löst med sin kudde. Snart utbryter ett vilt kuddkrig och Damon jagar mig i hela rummet. När han får tag på mig släpper han kudden och trycker upp mig mot väggen samtidigt som han kysser mig. När våra läppar lämnar varandra smäller jag till honom med kudden jag har i handen och springer iväg.

”Eeeey, det där var inte rättvist!” skrattar han.

”Jag vet!” flinar jag nöjt.

”Du är så söt när du flinar sådär nöjt” skrattar Damon och drar in mig i en kram.

”Men vi måste äta frukost nu! Den plockas in om en halvtimme!” svarar jag Damon medans jag kramar honom tillbaka.

Jag byter om till ett par usa-shorts och ett vitt linne och blir klar innan Damon så då passar jag på att gå in på toan och lägga på lite maskara på mina ögonfransar innan han ropar att han är klar.

”Okej, jag kommer!” ropar jag på väg ut från toan.

När jag kommer till dörren tar Damon min hand och vi går ut ur vårt rum och låser. Sen går vi ner till matsalen där de andra redan sitter och äter. Jag lägger upp ett stekt ägg och lite bacon på min tallrik och går sedan och sätter mig med de andra vid bordet.

”Ally, följer du med in till stan och shoppar sen?” frågar Cara mig när jag satt mig ner.

Jag och Cara brukar alltid ha jättekul på våra shoppingdagar så jag tackar glatt ja till det.

”Bra, då sticker vi såfort vi är klara då! Ni killar klarar la er själva en stund?” säger hon och kollar frågandes på David.

”Jadå, åk och shoppa ni!” svarar David henne.

”Jag har ätit upp så vi kan la dra direkt?” frågar jag henne.

”Aa visst! Hejdå killar, ses sen!” säger hon och ställer sig upp, ger David en puss på kinden eftersom att han äter och följer sedan efter mig ut ur barnhemmet.

Cara springer fram och vinkar till en taxi som åker förbi precis utanför barnhemmet och den stannar vid kanten. Vi hoppar in och säger adressen vi ska till.

Det är ungefär 10 minuters resa till shoppinggatan med bil så vi var framme snabbt.

Cara betalade taxichauffören och sen gick vi in på h&m, där inne var de folk överallt. Musik strömmade ut ur högtalarna och alla sprang runt och kollade på kläder. De som jobbade såg stressade ut och försökte hjälpa så många de hann. En gammal tant stod vid kassan och kunde inte bestämma sig för om hon skulle köpa tröjan eller inte och de som stod i kö bakom började bli otåliga.

”Är det något särskilt du ska köpa?” frågar jag Cara.

”Nää, jag ville bara komma ut och få lite tjejtid duvet..” svarade hon och jag nickade.

Hon styrde sina steg mot klänningarna och jag följde efter. Det fanns verkligen massor av fina klänningar! Vi båda gick och plockade på oss massor av klänningar och gick sedan till provrummen.

-

2 timmar senare satt vi på en uteservering. Vi båda hade hittat massor, mest klänningar och underkläder.

Jag smuttade på en kaffe med en kanelbulle och Cara hade beställt en vanlig apelsindricka med en vaniljbulle.

En brunhårig kille med tydliga käkben kom fram till vårt bord.
”Hejsan, ursäkta om jag stör.. Men mitt jobb är att gå runt på stan och leta efter potentiella modeller och jag tycker att du kan ha riktigt bra chans att bli något stort!” sa han när han fått vår uppmärksamhet.

Jag väntade nästan i en halv minut på att Cara skulle svara men det gjorde hon
inte.

”Vad säger du? Vill du komma på ett möte?” sa han igen och kollade på mig.

Va?! Snackade han med mig? Jag var ju inget särskilt? Jag såg ju ut ungefär som alla andra.

”Eh, jag tror inte att jag är intresserad..” svarade jag honom och kollade ner i bordet, mest för att jag skämdes för att jag inte hade svarat honom och trott att det var Cara han snackade med.

”Det var synd.. För jag tror verkligen att det hade kunnat bli något väldigt stort av dig. Men du får agenturens visitkort ifall att du skulle ångra dig. Numret står på så det är bara att ringa och säga att Andrew sa att du skulle det så bokar de ett möte.” svarade Andrew, som han visst hette och gav mig ett litet kort. ”Men nu måste jag fortsätta, ni får ha det så bra tjejer!” sa han innan han gick.

”Hejdå!” ropade Cara efter honom.

”Ally, såg du hur snygg han va eller?!” Cara riktade frågan till mig.

”Eh.. Jag tittade inte så noga. Jag har kille duvet, och det har du med.” svarade jag henne.

”Ja men kolla skadar ju inte..” svarade Cara, ”Förresten, ska du ringa eller? Tänk på vilka möjligheter det där är! Du kan bli känd juuuu! Och då kommer jag bli känd som din bästavän!” hennes ögon glittrade och man såg att hon hade stora tankar i huvudet.
”Och sen så blir du stenrik, känd, får gå på massa galor och jaa, ALLT! Fatta vilket liv lixom!”

”Ta det lite lugnt!” skrattar jag, ”Jag tror inte ens att jag ska ringa så har inte för stora drömmar nu..”

”Men.. det är ju värsta möjligheten!” glittret i hennes ögon hade försvunnit.

”Ja, kanske för någon som gillar att stå framför kameror. Du vet att jag hatar att vara med på bild så det där skulle endå inte vara något för mig.”

”Aa.. det har du ju rätt i..” svarade hon.

”Ja så nu släpper vi det, ska vi sticka tillbaka till barnhemmet och se ifall killarna vill hitta på något?” frågar jag henne.

”Jaa det gör vi!” svarar hon och glädjen i hennes ögon är tillbaka igen.

Vi ställer oss upp och jag lägger ner visitkortet i min ficka, bara ifall att jag ändrar mig.

Vi tar alla våra påsar i händerna och stannar en taxi. Vi hoppar båda in i baksätet och Cara säger adressen. Vi är framme snabbt och jag betalar chauffören innan vi går in.

 

När vi kom in så stod killarna i hallen med Kris och en familj som jag inte visste vilka det var.

”Hejsan tjejer! Hade ni kul på shoppingturen?” frågade Kris när vi stängt dörren.

”Jaa det hade vi la.” svarade jag och log halvhjärtat.

Det enda jag undrade var varför familjen var här. På killarnas ansiktsutryck så såg det inte ut att vara något bra.

”Joo Allyssa, detta är familjen Campbell och dom ska eventuellt adoptera dig.”

Hela min värld föll samman på bara en mening. Vadå adoptera? Jag hade ju det bra här med min kille och mina bästavänner, varför förstöra något sådant?!

”Ingen kan ju stanna här för evigt. Alla kommer ju bli tvungna att flytta nån gång och nu har familjen Campbell anmält sig att de skulle vilja adoptera.” sa Kris som svar på mina tankar.

”Vi ska ge dig lite tid att säga hejdå och packa dina grejer och så. Du åker redan idag så du har ungefär en timme på dig.” fortsatte Kris.

Hon och familjen Campbell gick in på hennes kontor och så fort de stängt dörren brast jag ut i gråt, tårarna bara sprutade och jag kunde inte stoppa dem. Cara drog in mig i en kram.

”Det kommer bli bra Ally, vi håller kontakt.” viskade hon medans hon smekte min rygg upp och ner.

För andra gången i mitt liv skulle alla jag bryr mig om slitas ut ur mitt liv. Jag kan inte fatta det. Kan jag aldrig få bara vara lycklig och slippa börja om från noll hela tiden?! Och vad kommer hända med mig och Damon? Kommer vårt förhållande funka fast att vi aldrig träffas? Knappast. Det visste till och med jag. Det är svårt att ha ett distansförhållande.

Cara släppte taget om mig och tårar rann ner för hennes kinder. Damon kom fram och drog in mig i en kram han med. Det värkte i hela hjärtat när jag tänkte på att detta var sista gången på ett långt tag som jag skulle träffa dem, min familj. De hade faktiskt blivit som min nya familj. I en familj måste det inte vara en mamma och en pappa, det enda som behövs är någon som bryr sig om en och att man bryr sig om den personen, då är man en familj.

Damon avslutar kramen och ger mig en puss på huvudet. ”Jag älskar dig, Allyssa.” säger han och tårarna rinner ännu mer.

”Jag.. älskar.. dig med.” hulkar jag och Damon torkar bort mina tårar med sin hand.

Han backar så att David och Nick också kan komma fram och ge mig varsin kram.

”Vi kommer sakna dig maaaassor..” säger Nick och även hans tårar börjar rinna.

”Jaa det kommer inte vara samma sak utan dig..” fyller David in, han också med massa tårar.

”Jag kommer sakna er såå mycket.. Vi håller kontakten va?” frågar jag och vet redan vad svaret kommer bli, men jag måste endå fråga så att jag är säker.

”Jaa det är klart!” säger Nick och försöker le bakom alla tårar men det blir mer en grimas än ett leende.

Cara tar tag under min hand, ”Vi hjälper dig att packa.”

Vi går upp till mitt rum och jag drar fram den lilla kartongen som jag hade mina grejer i när jag kom hit. Jag har betydligt mycket mer grejer nu än när jag kom hit för 3 år sedan så det är tur att jag köpt en resväska för eventuella resor.

Packandet går snabbt och precis när vi är klara kommer Kris in, ”Är du klar för att åka?”

Jag nickar och följer efter henne ut ur rummet och ner till hallen.

Mamman i familjen kommer fram och ger mig en kram, ”Jag är Sophie, och det där är Marcus och Alex. Vi hoppas verkligen att du ska trivas med oss.”

Alex, deras son står och kollar ner i mobilen och pappan, Marcus pratar i telefon med någon, trevligt, jag känner redan hur de bryr sig om mig..

”Ska du ta ett sista hejdå av dina vänner innan du åker?” fråga Sophie och hon verkar vara den enda av de vuxna som förstår hur jag känner.

Jag nickar och går först fram till Cara. Vi kramar om varandra och gråter ikapp.

”Jag kommer sakna dig massor. Du anar inte hur jävla mycket du betyder för mig.” säger Cara mellan snyftningarna.

”Jag kommer sakna dig med! Vi håller kontakten via mobilerna och skype, right?” frågar jag henne.

”Ja klart!” säger hon och jag fortsätter till Damons famn.

”Jag älskar dig, nu och föralltid” viskar jag till honom.

”Jag älskar dig med och det kommer jag aldrig sluta göra. Men jag tror inte att vi kommer klara av att ha ett distansförhållande eftersom att vi aldrig kommer kunna träffas.”

”Nä det tror inte jag heller..” säger jag innan jag sträcker mig upp och kysser honom, för sista gången  i mitt liv.

Jag avslutar kyssen och ger honom en sista kram innan jag går vidare till Nick.

”Deppa inte ihop nu bara. Allt kommer lösa sig bara du ger det tid!” typiskt Nick, han försöker alltid se det på den ljusa sidan.

”Jag kommer sakna er.. Vi håller kontakten.” säger jag innan jag släpper honom.

”Klart vi gör!” säger han innan jag går vidare in i Davids famn.

”Ta hand om Cara. Och Damon. Och Nick. Ta hand om alla.” säger jag snyftandes i hans stora famn.

”Jadå, jag tar hand om dem, bara du tar hand om dig själv så.” svarar han.

”Jag ska försöka..” ler jag genom tårarna.

Jag släpper taget om David och kollar på dem allihop.

”Jag kommer verkligen sakna er allihopa.” säger jag innan jag tar min resväska och kartong och följer med Sophie ut till bilen.

När bilen kör iväg står alla och vinkar till mig på trappan.

---

Första kapitlet ute!

Glöm inte att läsa prologen del 1 & 2 innan du läser detta kapitel!

Hoppas ni gillar det och KOMMENTERA vad ni tycker!

Puss! ♥